vartidarnu

Jag tittar tillbaka på bilderna. De bilder som nu klistras in i fotoalbum fast de just det ögonblicket var verklighet. De bilder som utstrålar så mycket glädje, frihet och hopp. Hopp om allt, verkligen allt. Alla som var samlade den kvällen vid stranden kände samma känsla. Känslan som bubblade inombords och fick oss alla att skrika av glädje. Känslan som fick våra ögon att tåras av lycka och hoppa av glädje. Vi alla kramade våra nära och kära, vi visste att vi aldrig skulle få tillbaka just det där ögonblicket.  Jag slår vad om att jag inte var den enda som tänkte att jag ville stanna tiden samtidigt som jag nöp mig själv i armen.