vartidarnu

Blommorna har slagit ut igen och jag sitter i köket bredvid Emma som sjunger med i Winnerbäcks låtar om livet, hon och texterna är vackra båda två. Jag ska än en gång sätta mig i bilen och köra till en person som betyder så mycket, Louise. Vi har gjort så mycket och vet mycket om varandra. Minns speciellt den där kvällen innan jul när vi gick på hemmafest i dina trakter. Vi gick den långa vägen hem istället för att ta bussen, tittade knappt på tabellen, vi visste att vi behövde den där timmen för att prata ut om allt som hänt. Vi hade varsitt pumpande hjärta, hoppfulla inför framtiden.  Nu några månader senare var det just den kvällen som förändrade ditt liv på ett bra sätt, du träffade T. Jag är så glad för din skull. Jag lärde mig något annat, att aldrig kasta hjärtat rätt ut för ett stup, aldrig lita på någon innan man vet att det är rätt. Det är svårt för det kan man aldrig veta, men jag har lärt mig att vara försiktigare. Man ska inte ha personer runtomkring sig som inte gör en glad och gör livet till en bättre plats att leva på. Den här sommaren ska jag leva livet, göra saker som jag tycker om och umgås med personer som gör mitt liv till en vacker plats. Och vänner det ser bra ut så här långt. Med sjukt bra kompisar, den bästa familjen och med en snygg man vid min sida hade inte den här sommaren kunnat börja bättre än såhär. Vi hörs snart igen, om jag nu överlever nattens bravader. Du berättade att du saknade mig inatt, jag saknade dig med.

Love, Paulina